Under många år trodde jag att skönhet handlade om att bli något. Bli bättre, snyggare, smalare, mer genomtänkt. Jag försökte följa trender, kopiera influencers och anpassa mig efter bilder av perfektion jag sett online.
Men hur mycket jag än försökte — så kände jag mig aldrig helt nöjd. För varje steg jag tog mot det där “perfekta” idealet, kändes det som att jag tappade något av mig själv på vägen. Och till slut blev det tydligt: jag var inte ute efter perfektion — jag längtade efter frihet.
Det här är berättelsen om hur jag slutade jaga ett ideal och började hitta tillbaka till min egen stil, min egen känsla och min egen spegelbild.
När perfektion blev min fiende
Det började oskyldigt. Några skönhetsvideor här, lite Pinterest där. Inspiration som växte till förväntningar. “Så där borde jag också kunna se ut.” “Så där borde min hud också vara.” “Varför har jag inte hittat min grej än?”
Jag började överanalysera. Färger, vinklar, kläder, smink. Skönhet blev ett projekt. Stil blev en prestation. Och varje gång jag postade en bild tänkte jag: Var det här tillräckligt bra?
Det ironiska? Ju mer jag försökte bli “perfekt”, desto mindre kände jag mig som mig själv.
Vändpunkten
Jag minns ögonblicket som förändrade mitt synsätt. Det var en helt vanlig dag. Jag scrollade igenom gamla bilder i min telefon och fastnade för en selfie från ett år tidigare. Inget smink, osmickrande ljus, håret lite rufsigt. Men jag… log. Inte till kameran, utan från mig själv. Det var något ärligt i blicken. Något jag inte sett på länge.
Den bilden var allt jag försökt undvika – men den var också mer jag än något annat jag publicerat det året.
Det blev min första insikt: perfektion är inte äkta. Äkthet är vackrare.
Från prestation till känsla
När jag slutade tänka på hur jag borde se ut, började jag istället fråga:
- Vad får mig att känna mig trygg?
- Vilka färger får mig att mjukna?
- Vad tycker jag är fint – på mig?
Jag bytte ut “trendigt” mot “passar min energi”. Jag slutade köpa plagg bara för att de var “rätt”. Jag behöll kläder som gav mig glädje – oavsett om de var moderna eller inte.
Smink blev en lek igen. Hudvård blev självvård. Och stil blev något jag skapade, inte något jag försökte leva upp till.
Vad jag lärde mig när jag släppte taget
1. När du slutar jaga perfektion, hittar du närvaro.
Det finns en lätthet i att inte längre behöva bevisa något. Du börjar vara istället för att prestera.
2. Din stil behöver inte förklaras eller försvaras.
Du får älska glitter, oversized tröjor, knallrosa läppar eller bara återvunna jeans. Din stil är din stämning, inte någon annans smak.
3. Självförtroende kommer inte från att ”lyckas se ut som…” – det kommer från att våga vara som du är.
Folk märker det. När du kliver in i ett rum och är du, så drar du blickar. Inte för att du är perfekt. För att du är fri.
Konkreta steg som hjälpte mig hitta min egen stil
1. Jag rensade garderoben – och behöll bara det jag trivdes i
Inte det jag “borde” gilla. Inte det som var dyrt. Bara det som fick mig att känna mig mjuk, stark eller glad.
2. Jag fotade mig själv – på riktigt
Inte bara i poser. Utan filter. I rörelse. Och så började jag vänja mig vid mitt riktiga utseende. Och lärde mig tycka om det.
3. Jag pausade jämförelsen
Det krävde medvetenhet. Men varje gång jag kände den där jämförelsetanken komma (“Varför ser hon så fräsch ut jämt?”), försökte jag vända det till:
“Vad tycker jag om hos mig just nu?”
4. Jag provade nya uttryck – utan press
Vill du testa eyeliner i en galen färg? Gör det. Känner du för att gå osminkad en hel vecka? Gör det. Ditt uttryck får vara lekfullt. Det är inte permanent. Det är en process.
Till dig som fortfarande jagar “rätt stil”
Du behöver inte vänta på att känna dig “redo” eller “tillräcklig”. Du behöver inte ha en fulländad garderob eller 20 produkter på rad. Du får börja där du är.
Kanske är din stil redan där, under alla lager av osäkerhet och förväntningar. Den väntar bara på att du ska släppa taget – och våga känna istället för att bevisa.
Avslutning: Friheten är vackrare än perfektionen
När jag ser mig själv idag ser jag inte någon som “har hittat sin look”. Jag ser någon som släppt ett ok. Någon som skapat plats för andetag, färg, val – och självkärlek.
Och vet du vad det bästa är? Det är inte färdigt. Det ska inte vara det. Min stil växer med mig. Och det är kanske det mest befriande av allt.
Så släpp jakten. Börja lyssna. Och låt dig själv glänsa – på ditt sätt.